Om jag hänger på Swahili Bob’s i fyra timmar och väntar på att jag ska få krypa upp i tatueringsstolen? Japp. Om jag har Sveriges formodligen bästa tatuerare at my disposal? Visst. Om jag fyra timmar senare sitter snällt i stolen när hon sanerar saker och tar fram regnbågsfärgat bläck? Absolut. Om jag får tatueringen ritad och klar på min arm? Yes. Och, om jag då plötsligt tröttnar på idén, reser mig upp, och går ut ur studion? Kanske.
![]( "IMG_0933")
Väntrum galore
![]( "IMG_0930")
Andra var mer säkra på sin sak…
Postat i:30-årspanik, Existenskris, Helt meningslöst
